Ska musik

En av de mest kända ska-låtarna är ”My Boy Lollipop” av Millie Small. Genren har sitt ursprung på Jamaica på 1950-talet och kännetecknas av snabb takt med tydlig baktakt. Och det är just baktakten som vissa menar har gett genren sitt namn: genom att spela baktakt på gitarr låter det som ”skat, skat, skat”. Ska fick sitt uppsving på Jamaica när radioapparater fick tillgång till amerikansk radio från de amerikanska sydstaterna och de utstationerade amerikanerna på ön. Detta ledde snart till att jamaicanerna började spela sina egna versioner. Detta blev den första vågen av ska-musik.

Utveckling av ska-musiken

Närmare mot 1970-talet började ska-genren utvecklas i England med mer instrumentation, snabbare tempo och en hårdare betoning. Under samma period var rasmotsättningarna stora i Storbritannien och många av ska-banden tog upp frågor om rasism i sina spelningar. lär dig mer om skamusikens historia här. När den andra vågen tog slut, kom tredje vågen av ska-musik i slutet av 80-talet. Nu spreds den till Tyskland, Australien, USA och speciellt i Europa blev genren stor med flera ska-festivaler. Snart hade även Japan sin version av ska-musik, kallat j-ska. Likaså i Sydamerika som blandade genren med latinsk musik. Ur ska växte sedan reggae fram.

Ska inom kulturen

Första subkulturen som uppstod ur genren var rude boy i Kingston på Jamaica. Det var fattiga ur arbetarklassen som klädde sig i uniformer och slipsar. Tyvärr förknippades subkulturen snart också med gatuvåld. Senare blev ska populärt bland brittiska mods, en subkultur som influerades av mode och sena danskvällar på klubbar under 1970-talet. Efter det tog skinheads till sig denna genre efter att ha influerats av modskulturen. Ska-musiken vidareutvecklades senare till andra förgreningar inom musiken såsom reggae och rocksteady. Även om det idag finns flera musikfestivaler som fokuserar på ska så når genren aldrig sin höjdpunkt som var på Jamaica 1962-1967.