Ur punk uppstod i slutet av 1970-talet subgenren Hardcorepunk. Punken kom som en motreaktion mot symfoni- och glamrocken, vilken dominerade musikscenen vid den här tidpunkten. Punken handlade om att ta avstånd till allt kommersiellt i form av t.ex. kläder och musik. Den hade starka kopplingar till dagens DIY-trend, för även punken uppmuntrade till att göra allting själv, inklusive kläder och frisyrer och att spela musik själv oavsett nivå av kunnande. Själva ordet punk var egentligen en nedvärderande benämning på långhåriga garagerocksmusiker, vilken förekom tio år tidigare på mitten av 1960-talet. Ordet togs tillbaka och anammades av musikscenen för att beteckna en typ av en musik som typiskt är aggressiv, lättspelad och politisk.

Hardcorepunk blir utgångspunkten till en livsstil

Skillnaden mellan ren punk och hardcorepunk är att den senare är snabbare, tyngre och har ett skarpare ljud. Budskapen i låttexterna är ofta av politisk karaktär med stark åsiktsyttring. Frihetssträvan, anarki och anti-krigsbudskap är vanliga teman i den rena hardcorepunkmusiken. Denna subgenre av punken har gett upphov till andra subgenrer som grunge, skatepunk och industri-metal, vilka inte nödvändigtvis handlar så mycket om ämnen med tyngd längre, utan mer om att tillhöra en viss musikscen med ett visst sound. Hardcorepunken skakade liv i sina anhängare, fick dem att hoppa upp ur sina sängar, ta en titt på sig själva och agera enligt starka inre värderingar. Ur hardcorepunk bildades straight edge-rörelsen, som avstod från alkohol, tobak och droger och en ännu mer extrem falang som lade till vegetarianism, veganism och avhållsamhet från sex av promiskuöst slag. Hardcorepunken själv fick aldrig någon stor kommersiell framgång men några av pionjärbanden har blivit uppmärksammade som frontfigurer och inspirationskällor på senare tid. Här kan Dead Kennedys och Misfits nämnas.

Förvirring gällande hardcorepunkens fusions- och subgenrer.

Hardcore-kulturen lever mycket genom spelningar och festivaler där den community som lyssnar på musiken kan träffas. Det finns många spännande festivaler i 2016, liksom det funnits sedan åtskilliga decennier. Den renodlade hardcorepunkens storhetstid ligger långt tillbaka och idag är det snarare någon av de fusions- eller subgenrer till denna musik, som ju ursprungligen själv var en subgenre, som har flest lyssnare. I Sverige är det metalcore, skacore och emo som får särskilt stor uppmärksamhet. Sistnämnda emo har sina rötter i den del av hardcorepunken som i sin vagga på 1990-talet betecknades som melodisk hardcore och alltså hade större delar sångmelodi än annan hardcorepunk. Emo står för emotionell hardcore och uppstod i Washington D.C.:s musikscen i mitten av 1980-talet. När media nosade upp genren emo någon gång på 1990-talet förvirrades plötsligt begreppen, då emo blev beskrivningen på musik och stilar som inte hade mycket med den emo att göra som uppstått ur hardcorepunken. En underground-rörelse såg till att den ursprungliga emon hölls vid liv medan den nya rörelsen existerade parallellt. Bland alla subgenrer och fusionsmodeller inom musiken kan det vara svårt att bena ut vad som är vad och egentligen kanske det inte heller spelar så stor roll. Vad som är av betydelse är slutligen vilka musikband den enskilda individen uppskattar och då kan det kvitto om de kallas emo, kängpunk eller horror core.